Vi trodde det skulle gå betydligt snabbare än vad det faktsikt gjorde så det blev en väldigt lång framridning, detta resulterade dock i att hon var väl uppvärmd och riktigt lydig, självklart gjorde jag en stor tabbe när jag packade imorse - Jag glömde martingallen! Hon var iallafall fin, och drog inte som hon brukar. Trots att hon gärna dog upp huvudet så galopperade hon på väldigt bra och lyssnade både framåt och tillbaka. 

 

Banan var väldigt enkel och det var långa vägar, ganska självklart med tanke på att banan var riktigt stor och fin men banan bestod endast av 8 hinder. Inget speciellt tittigt, iallafall inte från min synvinkel som sitter på en otittig häst som hoppar om det så skulle sitta en människa under som är redo att dra tag i benen på henne när hon hoppar! ;) 

 

Iallafall..

Hoppade inte så mycket på framhoppningen, var mer nogrann med att hon skulle lyssna på mig både fram och tillbaka och hålla sig lugn. När vi gick in på banan visste hon direkt vad som var på gång och blev genast lite mer taggad!

 

Rundan kändes bra, 70 cm hoppar hon liksom inte ens över så jag hade likaväl kunnat åka runt hela banan, men inställd på att få två snygga, säkra rundor så red jag hela tiden endå! 2an och 3an stog på en böjd, lång linje där det blev lite knasigt båda gångerna, men vi tog oss över utan större problem. Vi kom lite konstigt bara men det var inga större problem för min fina ponny att fixa! Till sista hindret var den en gansa lång anridning och jag visade henne hindret lite för fort vilket resulterade i att det gick aningen fort till det, i övrigt höll hon sig väldigt lugn och fin! 

 

Nu kände jag att jag fick rida lite mera även emot hindrena för att ta mig runt bra, det var fortfarande ingen höjd och hon hoppade knappt över hindrena men det är lite roligare när det blir lite högre och då vill hon väldigt gärna springa lite snabbare också! Hon var i några hinder, men det var för att vi kom lite konstigt ibland, när hon drar upp huvudet så finns det inte så mycket jag kan göra mer än att hålla om benen och rida emot för att hoppas att vi kommer över, vilket vi oftast gör även om avstampet kan bli lite fel ibland. Därav är martingallen väldigt bra att ha, men jag lyckades trots hennes tappra försök att springa iväg att inte höja upp händerna för då blir allting så mycket värre. Även här blev det lite konstigt till 3an. Till sista hindret visade jag henne att vi skulle hoppa lite senare och fick till det bättre. 

 

Jag red mest i lätt sits för att låta henne arbeta med ryggen och samla sig utan att jag "var ivägen" mellan varje hinder, satte mig endast mjukt ner när vi red an emot hindrena för att få lite bättre känsla och kunna rama in henne lite mera, även om det egentligen inte behövdes. Funkade riktigt bra, måste lära mig att göra det även när det är kortare vägar mellan hindrena, i den mån det går iallafall!