Hedra var en riktigt duktig pony idag! Vilket jag talade om för hela krk när jag hade ridit min runda! Ni får höra på videon sen! ;) 

 

På framridningen var hon ganska springig, ville inte riktigt lyssna på mig och framridningsmöjligheterna var inte dem bästa. Dem hade delat riudhuset halva - halva för ponnys och storhästar, 4-5 ponnys på den lilla ytan blev lite svårt. Fick dock galopperat lite mera när jag red fram vid framhoppningen och innan jag hoppade fram. Fortfarande lite springig, men bättre. Hon taggade till rejält på hinder och tyckte livet var allmänt roligt så bortsett från springandet kändes det kanon! 

 

80 cm - 4 fel 

Här var hon som sagt lite springig, hoppade fint genom banan bortsett från att hon taggade lite för mycket emellanåt, därav nerslaget på 6an då jag inte riktigt fick tillbaka henne så hon skulle hoppa uppåt istället för framåt. Det gick fort ska jag lova er, alldeles för fort. Men har an en snabb ponny så har man! ;) 

 

90 cm - felfria!

När jag gick in på framhoppningen igen krävde jag mer att hon skulle lyssna på mig, galopp, skritt, galopp, skritt, halt och rygga osv. Fick henne lite mera uppmärksam på mig och hon sprang inte riktigt lika mycket. Väl inne på banan koncentrerade jag mig på att stå upp mera mellan hindrena eller iallafall vara lättare i sitsen, hon blir lite lugnare då. Denna gången var det riktigt bra, fick plocka upp henne så hon galopperade lite mera uppåt emellanåt, gjorde det även på 6an när jag kände att hon började rusa igen. Anledningen är nog gansa enkel endå - lång anridning, det har vi lite svårt för då både vill fram till hindret och hoppa!

 

Jag är väldigt nöjd, när jag kom ut från banan kom tårarna. Jag kan verkligen inte hjälpa det men när allting släpper och jag inser att vi har klarat det, vi har "vunnit" då kan jag bara inte hålla tillbaka tårarna! Direkt när jag hämtat andan igen ringde jag till mamma som tyvärr inte var med idag och berättade dem goda nyheterna och självklart kom tårarna igen. Nu tårar det sig i ögonen ännu en gång! Lyckan är helt obeskrivlig, jag förstår inte hur jag kan bli så glad över att bara komma runt felfritt, på en clear round dessutom! Nästa lördag taggar vi Brämhultshoppet, LC och LB. Vi ska visa vad vi går för och vi ka göra det snyggt med en blågul rosett i pannbandet på ärevarven! 

 

 

Vi trodde det skulle gå betydligt snabbare än vad det faktsikt gjorde så det blev en väldigt lång framridning, detta resulterade dock i att hon var väl uppvärmd och riktigt lydig, självklart gjorde jag en stor tabbe när jag packade imorse - Jag glömde martingallen! Hon var iallafall fin, och drog inte som hon brukar. Trots att hon gärna dog upp huvudet så galopperade hon på väldigt bra och lyssnade både framåt och tillbaka. 

 

Banan var väldigt enkel och det var långa vägar, ganska självklart med tanke på att banan var riktigt stor och fin men banan bestod endast av 8 hinder. Inget speciellt tittigt, iallafall inte från min synvinkel som sitter på en otittig häst som hoppar om det så skulle sitta en människa under som är redo att dra tag i benen på henne när hon hoppar! ;) 

 

Iallafall..

Hoppade inte så mycket på framhoppningen, var mer nogrann med att hon skulle lyssna på mig både fram och tillbaka och hålla sig lugn. När vi gick in på banan visste hon direkt vad som var på gång och blev genast lite mer taggad!

 

Rundan kändes bra, 70 cm hoppar hon liksom inte ens över så jag hade likaväl kunnat åka runt hela banan, men inställd på att få två snygga, säkra rundor så red jag hela tiden endå! 2an och 3an stog på en böjd, lång linje där det blev lite knasigt båda gångerna, men vi tog oss över utan större problem. Vi kom lite konstigt bara men det var inga större problem för min fina ponny att fixa! Till sista hindret var den en gansa lång anridning och jag visade henne hindret lite för fort vilket resulterade i att det gick aningen fort till det, i övrigt höll hon sig väldigt lugn och fin! 

 

Nu kände jag att jag fick rida lite mera även emot hindrena för att ta mig runt bra, det var fortfarande ingen höjd och hon hoppade knappt över hindrena men det är lite roligare när det blir lite högre och då vill hon väldigt gärna springa lite snabbare också! Hon var i några hinder, men det var för att vi kom lite konstigt ibland, när hon drar upp huvudet så finns det inte så mycket jag kan göra mer än att hålla om benen och rida emot för att hoppas att vi kommer över, vilket vi oftast gör även om avstampet kan bli lite fel ibland. Därav är martingallen väldigt bra att ha, men jag lyckades trots hennes tappra försök att springa iväg att inte höja upp händerna för då blir allting så mycket värre. Även här blev det lite konstigt till 3an. Till sista hindret visade jag henne att vi skulle hoppa lite senare och fick till det bättre. 

 

Jag red mest i lätt sits för att låta henne arbeta med ryggen och samla sig utan att jag "var ivägen" mellan varje hinder, satte mig endast mjukt ner när vi red an emot hindrena för att få lite bättre känsla och kunna rama in henne lite mera, även om det egentligen inte behövdes. Funkade riktigt bra, måste lära mig att göra det även när det är kortare vägar mellan hindrena, i den mån det går iallafall! 

 

 

 

Hedra var ett riktigt energiknippe idag, laddad och explosiv! 

 

Vi var på Vartofta rid och körsällskap, riktigt fin anläddning med bra funktionärer. En riktigt trevlig tävlingsplats där allting var centralt och man kunde lätt hålla koll, högtalarsystemet var jätte bra och allt var i sin ordning. Det enda jag skulle kunna påpeka var väll att det inte fanns någon paddock att rida fram på. Vi fick rida fram på en körbana av gs, so blev ganska lerig efter första klassen, och sen kunde man rida på en grusväg vid ridhuset. Men det var fina vägar och ganska gott om plats endå så det funkade endå! 

 

Hedra var till och med så laddad att hon sparkade bockut en gång när hon halkade. Hon som brukar vara helt kolugn tände verkligen till, det lilla extra. 

Framridning, framhoppning och allting var jätte bra, hon var hur fin som helst. Enda som kunde vart bättre var att hon gärna smet ut med ytterbogen i vänstervarvet. 

 

Inne på banan var hon grym! Det blev liet långt 1-4 men till 5an fick jag tillbaka henne jätte bra och vi gick felfria. Så nöjd över henne! Sedan på omhoppningen försökte jag ha lite is i magen mot första, och det blev lite på/av när jag försökte hitta tempo till första, så vi petade det. Mne jag satsade endå, b-ponnyerna fick 4 fel allihopa så jag hade endå en chans lixom. Snabbast tid, 24.92 och hon som vann (som dessutom var en lagkopmis så det var okej!) hade tiden 26.77. Hedra var vekrligen en klippa och hoppade som en gud! Så nöjd över henne! Speciellt glad över Matilda so kom etta, det var dem förtjänta av! Dem har kämpat så och nu äntligen gick det så bra! :) 

 

Vi gjorde dock upp en plan för jag hade berättat för mamma att jag och Hedra skulle vinna idag, så jag kunde vinna för hon hade vunnit innan, så jag kunde få vinna idag.. ;) 

 

Vet att hon fick lite bilder inne på banan och efter när glädjetårarna sprutade, hoppas dem kommer upp på fb snart! ;)

Kände att jag hade noll koll på framridningen, vilket lätt gör mig stressad.. Men fick gott om tid endå så det var ju lugnt.. På framridningen var hon väldigt fin! Framhoppningen var okej, första gången emot räcket stannade hon.. Då red jag inte, blev riktigt sur på mig själv och red om igen, och denna gången RED jag. Upp och över kom vi! Hoppade några fler språng och det kändes bra, hon satsade emot hindrena men sprang inte så som hon gjort innan.

Jag gick aldirg banan, kollade när andra red då jag som sagt kände mig stressad.. Det var ju inte direkt någon svår bana! xD

In på banan och det kändes helt okej.. Rev andra och vägrade på tredje, en gång.. Två gånger... Sen kom vi över, arg som ett bi var jag! Så då red jag verkligen, hon skulle bara över. Det var enda alternativet! Vi rev 5an med och fick ett stopp på sista, där det var en stor pöl framför hindret + vattenmatta under hindret.. Hon tittariofs inte och jag red inte hur kasst som helst men ja..

Vi kom fram till att när hon stannar sådär "utan anledning" så har hon oftast blivit för lång, så hon har inget att länga över hindret och hoppar därför inte av om vi kommer lite fel.

Bestämde mig för att köra 90 en gång, denna gången var jag bestämd redan från början, tog bättre sväng till 2an. Fick upp henne och var på henne till 3an, resten flöt på bra. Denna gånger red jag mycket bättre och bestämdare, samt fick upp henne bra så hon kunde hoppa! Hon fick massa klappar och när jag kom ut från banan kunde jag inte hålla tårarna inne. Vet inte hur många gånger jag sa tack till henne, tusen tack för att hon tog mig över alla hinder felfritt! Så nöjd över henne! Mamma frågade om jag ville ha en rosett, vilket var en dum fråga! Det var ju faktsikt våran första felfria 90 runda, och det var så bra! Den måste jag ha någonting för att minnas!

Om jag bara kan rida såhär varje gång så kommer vi snart upp i toppen på resultatlistorna! Pelhamet funkar mycket bättre att hoppa på, det blir mycket lättare att få ihop henne och rida henne. På vnligt bett blir hon väldigt lätt lång och lägger till underhalsen.