Oj, Zlatan var vist duktig igår, han gjorde en volt och drog bollen in i mål.. Vet folk vad som faktiskt gjorde att han lyckades? Jo, ibland har man turen på sin sida. Jag har inte sett målet, mer än en bild.. Fräck, ja. Värt att svämma fb? Nje.. 

 

Jag erkänner att jag bryr mig inte ett skit om fotboll, jag är en äkta liten hästnörd som föredrar att sitta hemma i sofan och kolla på hoppning och försöka lyfta våra fantastiska, Svenska ryttare över varje hinder där inne på banan på andra sidan Europa, tillsammans med alla andra. Och försöker peta ner en bom eller två om någon råkar ta våran första placering. Men om Roffe nu skulle vinna Världscupen skulle många bli glada, ja. Men vi skulle inte fylla hela FB med onödiga hyllningar. 

Ska man se detta målet och jämföra med hoppning så är det ungefär som att Hästen skulle hoppa av alldeles för tidigt in i en trekombi med tre maffixa oxrar och klara det, typ. Det är i pincip omöjligt, men har man turen på sin sida, är lite för skicklig för tillfället och har turen på sin sida kan man klara det, och att det sedan skulle leda till en vinst skulle vara grymt. Men, vi hade inte terorbombat FB för det.. Kan hända att några statusar kommer nämna just dendär 3 kombin men långt ifrån alla! 

 

Fotboll är fotboll, en sport där folk jagar efter en boll och slänger sig på marken och börjar lipa för att någon råkar putta till dem. Ungefär som när man var på dagis och behövde lite uppärksamhet från dagisfröknarna. 

 

Att lyckas är nog det bästa man kan göra i livet, varesig det är en liten sak såsom att få runt sin häst runt dendär banan utan att den ens tvekar eller river ett enda hinder, eller att man lyckas med sin stora dröm. Att komma ända upp till toppen eller verkligen får sitt drömjobb. Alla har vi mål, och att lyckas med ett mål höjer både självförtreondet och gör att man går på rosenblad ett par dagar efteråt! 

 

Jag och Hedra lyckades verkligen i söndags. Jag grät nog slut på varenda tår jag har samlat på mig i mina snart 16 levnadsår, när det gått så dåligt och vi har fått stopp hit, stopp dit. Vi har aldrig riktigt riktigt lyckats även om det gått bättre och bättre. I söndags satte vi den sista pusselbiten, det kändes verkligen så grymt skönt och att se dendär rosetten får mig att drömma mig bort till ärovarvet när lyckan har som störst. Jag vet inte hur jag lyckades hålla tårarna borta på ärovarvet. Jag har dörmt om detdär ärovarvet sedan jag började åka på vlear rounder med Ringo. Jag har ju inte direkt haft någon enkel start på min tävlingskarriär. Ringo blev oftast helt blockerad på tävlingsbana och stoppade även om hindrena låg på 50 cm. Sedan Hedra som det gick ganska bra med i början, hon sprang väldigt mycket och jag hade knappt någon kontroll men hon stoppade ju inte. Det kom när hon började lugna ner sig lite och behövde tänka och hoppa mera. I söndags fick hon gå i ett lite högre tempo, och hon höll ihop sig och hoppade väldigt fint. Problemet inna nhar ju blandannat varit att hon blir så lång och springer, och då har hn inget att länga om vi skulle komme för långt ifrån, eller korta om vi kommer för nära. Då förstår jag att hon inte vill hoppa. 

 

För att lyckas gäller det att man faktsikt är målmedveten och hittar sin väg att nå målet. Vad det än är för mål så är det alltid lika kul att lyckas!